I denna 120:e session, tre år efter att behandlingen inleddes, står utvärdering och avsked i centrum. Nel frågar uttryckligen efter negativ återkoppling, eftersom det är integrativt om sådant kan tas upp inom ramen för relationen. Anne visar att hon kan reflektera, ser behandlaren som en verklig person – en ”annan”. Anne visar äkta skuld över den skada hon orsakat andra och berättar om vad hon har lärt sig och hur hennes liv ser ut idag.

I denna första session ställer Nel några frågor från Otto Kernbergs strukturella intervju: beskriv dig själv och en viktig annan person. Utifrån detta framkommer att Annes personlighet präglas av en "borderline"-organisation – en icke-integrerad identitet som kännetecknas av "splittring", medan verklighetsprövningen till största del är intakt. Det upplevs som "ostadigt" inombords och skapar en känsla av inre oro. Därefter gör Nel – som brukligt inom TFP – en inventering av Annes ”agitation”: hur Anne tenderar att agera istället för att känna när hon mår dåligt, till exempel genom att skära sig, använda substanser eller bli aggressiv. I denna session upprättar Nel ett ”kontrakt” kring detta: en överenskommelse med Anne om att hon ska göra allt hon kan för att inte agera ut detta agiterade beteende, och om det ändå sker, ta upp det i nästa session. Vid suicidala tankar är överenskommelsen att Anne själv ansvarar för att kontakta krisjouren för att bedöma säkerheten. Avslutningsvis ber Nel Anne att sammanfatta överenskommelserna: ju tydligare kontraktet är, uttryckt av klienten själv, desto bättre är prognosen.

I den här videon kommer Nel Draijer att ge dig mer insikt i hennes val som terapeut, illustrerad av utdrag från viktiga tipspunkter i terapisessionerna med Anne.

I denna femtonde session framkommer det att Anne har gjort ett 'avtalsbrott' och att hon har druckit för mycket (igen). Enligt överenskommelse tar Anne upp detta i början av sessionen, men tonar ner sitt beteende. Nel undersöker då situationen tillsammans med Anne och går in på de känslor hon hade innan hon drack. Här använder hon olika TFP-interventioner: klargörande (att be om förtydligande), konfrontation (att samtidigt ge motstridiga påståenden och fråga hur Anne förenar dem) och, om möjligt, tolkning (att koppla ihop 'plus' och 'minus').

I denna tjugonde session kommer Anne in i terapirummet arg. Nel visar hur hon bemöter Annes ilska: hon följer med i Annes upplevelse av den andre – med andra ord, vad klienten 'gör' av terapeuten. Den första interventionen är att 'följa med' i klientens sätt att se på terapeuten och att benämna denna 'dyad': subjekt (klienten) – objekt (terapeuten) och det affektiva bandet som förbinder dem (t.ex. ilska, såra). Man kan se att Anne känner sig förstådd i denna 'negativa överföring' och blir lugnare. Senare kopplar Nel ihop denna negativa dyad med den bortträngda positiva dyaden – nämligen önskan att få det att fungera med terapeuten (tolkning): 'du är så arg för att du egentligen behövde mig så mycket.' Detta knyter ihop den negativa dyaden med den underliggande positiva och leder till större integration (målet med TFP).