I denna session introduceras du till hur man gör en DBT-konceptualisering av ett fall. Nästan alla delar av den biosociala teorin (se introduktionsvideon) tas upp: beteenderamar som uttryck för att befinna sig i ett överväldigande inre helvete – eller som försök att förhindra eller tillfälligt stoppa detta – sårbarhetsfaktorer, färdighetsbrister och självinvalidering till följd av att ha vuxit upp i en invalidiserande miljö, och mycket mer. I slutet av samtalet ställs Anne inför ett val: om du vill ha ett drägligt liv, är du då villig att sluta med det beteende som gör det omöjligt? Är du beredd att sluta skära dig, dricka, ta droger? Är du redo att börja med det direkt? Självklart uppstår då tvivel. Roland använder därför olika engagemangsstrategier – som formning, ”dörren i ansiktet”, ”foten i dörren” och ömsesidighet – som hjälper Anne att ge utrymme för sina tvivel och ändå fatta ett beslut. Under hela klippet ser du också andra strategier som är typiska för DBT: att prioritera behandlingsmål, göra korrekta bedömningar, generera lösningar, arbeta med överraskningsexponering, växla mellan ömsesidiga responser och konfrontation, samt att hålla samtalets driv och tempo levande.

Tumregeln inom DBT är att man börjar förbereda avslutet av terapin när cirka 60 % av behandlingen är genomförd. Det finns ingen steg-för-steg-plan för detta, och förberedelsen handlar om mer än att bara ordna eftervård. Framför allt krävs uppmärksamhet och förmåga att ”läsa mellan raderna”. För många klienter väcker det annalkande slutet på en intensiv behandling starka känslor. Och om klienten – som i Annes fall – har en utvecklingshistoria präglad av osäkra relationer och plötsliga separationer, saknas ofta färdigheter för att hantera sådana avslut. Roland visar hur han bemöter detta med omsorg, validerar Annes upplevelser och använder didaktiska strategier för att lära henne vad ett avslut kan innebära. Samtidigt spelar radikal acceptans och förberedelse en central roll – liksom en vattentät plan för återfallsförebyggande.

Under denna session med expertperspektiv ger Roland Sinnaeve dig mer insikt i hans val som terapeut, illustrerad av fragment av avgörande ögonblick i terapisessionerna med Anne.

I den här sessionen kommer du att introduceras till strukturen för individuell terapi inom DBT. Den börjar med medveten närvaro. Därefter bestäms agendan utifrån hur någon mår och data från dagboksbladet. Om livshotande, terapihämmande eller livskvalitetsnedsättande beteende förekommer, genomförs en liknande kedjeanalys. I den analysen fastställs sårbarhetsfaktorer, utlösande händelser, grundläggande länkar, problembeteende och konsekvenser. Detta klargör vad klienten kan göra för att säkerställa att 'problembeteende' (i detta fall att stöta bort, dra sig undan, dricka alkohol) minskar och ersätts av färdigheter (i detta fall att göra medvetna val, be om hjälp, förutse, distraktion, självtröst). Detta beteende övas omedelbart och förstärks med coachande återkoppling. Sessionen avslutas med en sammanfattning, att göra överenskommelser och stärka engagemanget. Vi ser många interventioner som syftar till förändring. Utöver kedjeanalys bidrar även lösningsfokusering, beteendeövningar, förstärkning och engagemangsstöd med ytterligare exponering och kognitiv bearbetning av upplevelsen. Rolands kommunikationsstil är direkt och ibland okonventionell. Detta balanseras dock med validering, ömsesidighet och humor. Denna variation gör spänningen uthärdlig och skapar ett flöde i sessionen.

I den här videon kan du se att beteendet som gör det svårt eller omöjligt ses som en del av behandlingen. Det leder inte till en konflikt eller till att uttalanden om personen som ber om hjälp besvaras. Beteendet ramas in som ett bekräftat men verkningslöst uttryck för ilska och maktlöshet. Validering är det första steget i terapeutens förhållningssätt. Roland ger utrymme för ilskan, bekräftar varför avbrottet sker och gör även en självreflektion över sina egna brister. Samtidigt tydliggör han vad som inte fungerar och påminner Anne om hennes mål och DBT-färdigheter. Detta kräver en orubblig, centrerad hållning – och därmed ödmjukhet, acceptans och känsloreglering. I de stunder då Roland och Anne 'kör fast' använder han dialektiska strategier för att hjälpa Anne att genomskåda fällan: att gå in i paradoxen, att själv modellera mental flexibilitet, att använda metaforer. Du får också en demonstration av att motverka ilska och faktatänkande som styrs av rädsla för övergivenhet. I det senare märker du att det är särskilt viktigt att våga ställa frågor.